På Scenen — Ifrån Salongen!

På Scenen — Ifrån Salongen! - Eller Hvad Onkel Blasius Sett Med Obeväpnat Öga Under 40 År

Innan min onkel, som unter uns gesagt var en mkta egendomlig figur, i slutet af September mnad frlidet r beslt sig fr att lemna en verld, i hvilken han visserligen haft sin tillvaro, men alltjemt ansg ssom den smsta af verldar, lt han en dag kalla mig till sig, hof upp sin rst och sade: Min kre gosse! af alla tecken att dmma str jag nu med ena foten i evigheten och halkar snart fver dit med den andra. Du m ej tro att jag srjer derfver, ty jag hoppas att der, dit jag nu mnar styra kosan, jag skall bli befriad frn allt det brk och de mnga bekymmer, som under min vandring hr i denna jemmerdal, varit nra nog mina dagliga fljeslagare, och jag har inte ltit kalla dig hit fr att beklaga mig fver mitt de; jag har endast velat begagna mig af den korta tid som terstr mig innan jag fr alltid sger god natt granne, fr att gifva dig del af min sista vilja. Jag vet att du r den ende af mina slgtingar, som icke nskar lifvet ur mig fr att komma i besittning af en rikedom, som jag icke eger, och jag har till fljd deraf beslutit att belna din tillgifvenhet p ett sdant stt, att du dermed kan n mer utveckla de rika naturgfvor du eger. Du ser den gamla chiffonieren, som str der borta den har fljt mig troget genom lifvet, och, ehuru maskstungen och lutande till sin undergng, mer n en gng satt ett p fr min gamla hushllerskas nyfikenhet i den har jag nu nedlagt hvad jag har frigt af mina jordiska egodelar och t hvar och[4] en af mina snikna slgtingar anslagit innehllet i de srskilda ldorna; t dig har jag bestmt den tredje till venster innanfr klaffen, ty med ditt goda hufvud r du den ende som kan vnda dig det till nytta. Kom vl i hg tredje ldan till venster och nu, Gud vare med dig, jag vill vara ensam med mina minnen. Och s dog min onkel och begrafningen firades med pomp och stt, och om jag icke, som hans gamla hushllerska, frskte att drnka mig i ett haf af trar, var jag likvl djupt rrd och tflade med de andra slgtingarne att blomsterstr hans graf och uttala min vlsignelse fver hans stoft. Det var ju intet tvifvel underkastadt att han var den personifierade godheten och med gfvan af sin lda afsg att gra mig till en bland de sorgfriaste mnnen i riket. Men allt fr snart skulle jag tagas ur min villfarelse; ngon tid efter begrafningen erhll jag kallelse frn utredningsmannen i boet att utsatt dag och tid infinna mig i sterbhuset fr att taga mitt arf i besittning; och jag kom, jag sg, men segrade, det gjorde jag platt inte. Efter ngra preludier, som medfrde obehaget af ett svettbad fr de lngtande slgtingarne, skred utredningsmannen till brytandet af frseglingen den ominsa chiffonieren, och hvad hnde? jo jag stod kall och liknjd som en marmorbild under den tid som upptog uttagandet och fverlemnandet af hgra sidans ldor, och var mer n likgiltig fr de ack och ve, som utstttes af de i sin vntan bedragne slgtingarne; men knappt hade man fvergtt till den venstra sidan, d jag fverflls af en hjertklappning, som var nra att sprnga mitt brst och som efterfljdes af en yrsel, s svr, att d mitt namn uppropades och jag genom ngons tillhjelp fick ldan i min famn, jag, liksom jagad af furirer, rusade in i min onkels kabinett och fvervldigad af sinnesrrelse nedfll p en der stende pinnsoffa. Efter ngra gonblick vckt till besinning, fll mitt ga p den i mitt kn hvilande ldan, och hvad tror du, kre lsare,[5] att jag sg i den? ... hundra tusen kronor i kontanter eller ngra obligationer p enahanda belopp, hr jag dig svara ... nej, nej, och tusen gnger nej endast en samling af fullklottrade papperslappar. Fan i min lilla lda! utropade jag, skummande af raseri och retad af mina slgtingars skrattsalvor, och i frsta uppbrusningens hetta mnade jag anfrtro hela skrpet t en brasa, som brann i kakelugnen, men, erinrande mig att frsigtigheten r vishetens moder brjade jag i stllet att rifva om alltsammans s att lapparne yrde omkring mig ungefr som snflingor p en vinterdag. Men det stod skrifvet i dets bok att hur mycket jag n ref och slet skulle jag icke finna en enda af dessa silfverkulor, hvarmed jag hoppades att flla mina bjrnar eller stta p ngot annat vrdt min uppmrksamhet. Hvad sger jag, o Gud! o Sverige, Vasars jord! frlt den lgn nu fver lppen gick jag fann verkligen ngot som slog mig med hpnad du glder dig antagligen mina vgnar, kre lsare, och tror att det var ett tillgg till testamentet, hvarigenom jag berttigades att sitta i orubbadt bo bort det! nej, min blick uppfngade endast en p ldans botten fastsatt papperslapp af fljande innehll: Min goda gosse! Jag ser i andanom hur frargad du r, nr du ser att du blifvit, som man sger, kuggad, men trsta dig, min vn, de andra ha rkat i samma frdmelse, ty jag egde ingenting att ge bort; t dig har jag emellertid besparat en skatt af dyrbara minnen, och om du, som har ett s godt hufvud, och hvars fingerklda r fver allt berm, vill roa dig med att sammanfoga dem till ett helt, vgar jag hoppas att de skola gra lycka hos vnnerna af teatern och till ngon del bereda din egen. Glm ej, att en dendes bn r helig, och att, om den ej uppfylles, du kan bli hemskt af syner som stra ditt lugn. ......Buy Now (To Read More)

Product details

Ebook Number: 52943
Author: Bothén, Gustaf Herman
Release Date: Aug 31, 2016
Format: eBook
Language: Swedish